California life
Vet inte vad jag ska skriva om längre. Dagarna blir allt mer till min vanliga vardag så jag vet inte vad ni vill läsa om. Vardagarna är väl inte jättespännande, jag åker fram och tillbaka till skolan och helgerna har blivit just nu mest att bara ta det lugnt, gå på bio, äta gott och kolla film. Denna helgen ska vi i alla fall gå och se Avicii så det ska bli riktigt ballt.
Nu låter det som om jag beskriver det som att jag har tråkigt här! Nej verkligen inte, jag stortrivs ska ni veta. Jag kommer ihåg den första kvällen när vi kommit hit, precis checkat in på hotellet vi bodde på och ska ut och äta något efter en lång resdag. Så gick vi där på gatan och letade efter någon restaurang och det ända jag kunde tänka på var att "ahopp nu är jag fast här, i ett helt år. Nu ska jag bo här, så detta är mitt hem alltså..." det kändes så himla konstigt och hur mycket jag än tänkte på det så kunde jag inte få in det i mitt huvud. Samtidigt som jag var såååå EXCITED så var jag ändå nervös för det kändes som att börja ett nytt kapitel. Eller en bok som inte är skriven ännu, som står där helt tom och så ska jag få fylla i den allt eftersom dagarna går.
Det känns så himla konstigt detta men jag har inte en enda sekund känt att jag velat åka hem till Sverige. Aldrig någonsin att jag vill det, även om jag måste. Men nu är detta mitt hem! Jag har en lägenhet här och jag går i skolan, jag lär mig nya saker varje dag framför allt eftersom jag bor utan någon som tar hand om mig men också ett nytt språk som jag sakta men säkert lär mig mer av. Det känns så bra allting, det går inte att förklara.
Varför jag vet att jag trivs så bra här och känner mig så hemma?
1. Jag trivs med att ta hand om mig själv.
1. Jag trivs med att ta hand om mig själv.
2. Jag tycker inte om när folk ber mig göra saker eller tjatar på mig, jag känner mig mer lugn nu och tar allt i min egna takt och tvättar när jag behöver och går och lagar min egna mat när jag är hungrig och äter det jag vill och köper hem det jag vill äta osv.
3. Jag är inte stressad här. Det känns som allt bara rullar på. Jag har min skola och mina vänner här och kan göra nästan vad jag vill på helgerna och har ändå några månader kvar här så känner mig inte stressad att jag måste hinna göra massa saker, för jag har tid.
4. Det bästa är att jag bor med så underbara tjejer och att man aldrig är ensam. Man behöver aldrig ringa för att träffa någon, utan när man kommer hem från skolan så vet man att man har alltid sina vänner där som bor tillsammans med än, vi pluggar tillsammans, vi äter tillsammans, man är aldrig ensam helt enkelt.
5. Jag sover aldrig ensam! Har ju min kära tvilling bredvid mig varje natt
6. Alla är så trevliga här så man känner sig så välkommen. Och vi har fina stränder i närheten, perfekta shopping ställen runt om oss, grymt nattliv osv.
6. Alla är så trevliga här så man känner sig så välkommen. Och vi har fina stränder i närheten, perfekta shopping ställen runt om oss, grymt nattliv osv.
7. Sist men inte minst, vad jag kan komma på. Jag har aldrig gråtit för att jag längtar hem till Sverige.. däremot har jag seriöst gråtit för att jag inte vill lämna Kalifornien. Därför vet jag att jag trivs här och att detta känns som mitt hem! Senast var på bussen nu i veckan.. ni vet när det kommer en såndär lugn låt och man börjar tänka så mycket. Asså så pinsamt men kunde inte hålla inne tårarna, tänkte på när jag är här sista dagen i LA och ska lämna lägenheten och åka härifrån med familjen och Jennifer till las vegas. Usch och fy vill inte ens tänka på det!!
ÅÅÅ jag vill bo här!